Dagen tar av.

Året mulnar, vipan flyr,

igelkotten söker ide.

Grönskans sköna äventyr

kvistar av i tide.

Döden träder blad och blomst

som en livvakt tätt i spåren

men hans värv är återkomst,

han är stadd hos våren.

Finns en vår jag ännu vill ?

Den jag nu i dröm och vaka

ständigt återvänder till

får jag ej tillbaka.

Kom då milda, majestät,

plundra till min egen frooma

snart den lustgård som du lät

brinna, törsta, blomma.

 Plösligt.

Jag kom i solbrända backen

där smultronen glödde kring skon

och huggormen reste på nacken

och väste som i sifon.

Bland terpentinvarma tallar

och rödsprängda lingonrös

hörde jag den som kallar,

stannade jag och frös.

Så länge majdag varar.

Flott sveper kring skuldrorna plöjningen

sin scal med palmetter av starar.

Strömolnen kapar förtöjningen,

seglar med lösa skot.

Solsken och blåst över höjningen

så länge en majdag varar

tågar och byter fot.

Trasten i Hemmesdynge,

När jag kom till hemmesdynge

sjöng en trast på kyrkogården

i kastanjens krona.

Varje gång jag återvände

mötte mig på samma ställe

samma gyllne toner.

Kanske har min farfar hört den,

när som barn han satt på bänken

i kastanjens skugga ?

Hör ! Som en odödlig ande

sjunnger den om evig sommar

över slättbyns gravar.

Slutblommar.

Sommaren, redan förbi,

har tänt som skön paradox

ett sista fyrverkeri

av gullris och purpurflox.

Det slocknar i soldränkt svall

med tystnade humlor och bin,

när mörkrets tidiga fall

drar ner sin svarta gardin.

Och årstiden stupar brant,

med Jupiters planet

står som en krondiadant

och strålar av evighet.

Just när rosen berömmes -

Just när rosen berömmes,

måste den vissna snart.

Allt som är kärt på jorden

har en så flyktig art.

Det förgängligas vemod

följer oss, oskiljbart.-

Muser, I tröstrika,

styrk vår själ att se klart !

 Enbusken.

Tyst står han vid stenen,

enig med ljungen.

Bland stickbarren

sitta bären svärmvis

som uppfångade hagelskott.

På honom biter ingenting.

Han bruka borsta nordanvinden.

Hans kvistar är sega som senor.

Med det karjaste härdar han ut,

men doftar ändå,har ändå behag.

Åt gravar och golv gav han ris,

och ett gott öl bryggde han

där han stod, stark och vänlig,

klämd mellan stora stenar i Thule.

Fick i mina händer en gammal läsbok "Folkskolans Läsebok tryckt 1878 "

Inte bara texten ( gammel Svenska ) förtäljer om en svunnen tid, eleverna

som har haft denna bok har satt sina namn i den, det första namnet i den

är Karl Gustaf Samulsson 1888, den sista som satt sitt namn i den är Karl

Widelius år 1896. Jag skall här skriva några av de strofer som jag tycker är gångbara än i dag, skall försök översätta till vår nutida svenska.

Mitt hem.

Mitt hem är ringa, dess dörr är låg,

men aldrig en kärare boning jag såg

kring hela den grönskande jorden.

Där lever mitt minne, där föddes mitt hopp,

där lärde jag mig blicka till himmelen upp

och älska mitt hemland i norden.

Och är ej mitt stolta, mitt härliga land

med snöiga fjäll och grönskande strand

mer värt än allt guld uti världen ?

Ej byta jag ville, vad  jorde än gav,

mot rikaste skatter den frihet, -den gav,

jag ärvde vid fädernehärden. 

Har just läst en bok av Semmy Stalhammer med titel " Kodnamn Frisör "

Det är en dokumentär, nedtecknad efter sin faders berättelse, den handlar

om andra världskriget förföljelse av den judiska befolkningen i de Europeiska länderna. I detta fallet i Polen i staden Krasnik där familjen

bodde och drev en frisörssalong, alla i familjen hade en musikalisk ådra

som de utövade var och en på sitt sätt. Men det var inte detta som berörde mig , utan på det sätt de blev behandlade av den Tyska

okupationsmakten och sin egna landsmän. Denna bok är läsvärd ock kom

ihåg att det är inte mer än 65 år sedan detta hände och händer fortfarande

fast mot andra folkgrupper.

God morgon!

En strålande morgon ,solen lyser klar på himmelen och fem minus.

I dag hördes Sångsvanornas rop första gången i höst, vi har varje

vinter ett litet antal Sångsvanor som har sin sovplats i det öppna

vattnet som bildas vid ån utlopp i sjön. Om det är dessa som är

tillbaka är ju osäkert, det kan ju lika väl vara några som på väg till

Kristianstans våtmarker, det händer ofta att fåglar som normalt

övervintrar i dessa våtmarker eller i Danmark tar en liten vilopaus

här i vårt sjösystem, fast de bara har ca tre mil kvar till målet.

    Vid fågelbordet har de vanliga stannafåglarna samlats i stort antal,

Taljoxar och Mesar är ju antalsmässigt fortfarande i ledning, men

Guldsparv och Bergfink ligger inte långt efter. Våra kära så morgon-

pigga, äppelätand, Koltraster inte att förglömma, analsmässigt är de

ett tiotal av varje kön, men de ökar alltid i antal eftersom vintern

kommer.

Ha en bra dag.

Jag följde genom staden

den kjol, som vackrast röjde,

hur formerna sig böjde

i höften och i vaden,

den växt, som mest flöt över

av all den kraft av kvinna,

den ström av älskarinna,

en stackers karl behöver -

Dikt av Bertel Gripenberg..

Månskäran lyser,

natten är tyst.

Längtan ryser

den mun jag kysst.

Svag är din vilja,

din kropp är ung  -

doften av lilja

och ros är tung.

 Älska detta :

isig strand

nakna satenar

och fågeln - den lilla lustvandrarn

i risigt grenverk :

bland spillror av förlorat

med paradiset i sina vivgar -