Hittade en bok på ett antikvariat av Magda Bergquist Mirbach

På bokens första sida står följande!

Till syster Svea.

med hjärtligt tack från en tillgiven patient i nr: 64

Badhotellet Tranås i augusti 1949.

Magda bergquist Mirbach.

Är det någon som har något om detta att berätta så skriv

några rader här på" kommentarer"

Tack B.W

Sista vandringen.

Jag vet just vad du tyckte om;

konvaljer, blåklit, äppelblom

och att i muntra vänners lag

bestiga berg en sommardag.

Det är så bittert, synes mig,

att du ensam går en stig,

mörk, törnbeströdd, och ändlöst lång

förutan sol och fågelsång.

Här smärtar dig vart steg du går.

Din fot är blodig, höljd av sår.

Vart andedrag dig skänker kval

på vandringen mot skuggans dal.

Säg, Herre, kan Du vara vred

på den som döden slagi ned

som blixten fäller stolta träd

och skördemannen mogen säd ?

Kanhända var han inte from -

giv honom ändå äppelblom

konvaljer, solsken - Du har råd,

Du som har allt - giv, Gud , av nåd.

Jag vet att jag haft denna dikt med i tidigare inlägg,

men den kommer ibland fram i mitt inre, en av Magdas

bästa dikter. Var så god att njut av hennes tankvärda

fråga.

Var detta kärlek?

Var detta kärlek, vild och het,

som ej av mått och gränser vet?

Jag frågar mig det kall och lugn.

Var detta kärlek, vild och het,

den handfull aska som blev kvar

av brevet i min kakelugn,

parfymen som fast sig bet

i klänningen jag en gång bar?

Var detta kärlek, vild och het?

Gåvor.

Jag ger dig inte guld, men ett av höstens

                                               gyllne blad

ej några diamanter, men daggens pärlerad,

ej kärlek, ej mitt hjärta, ty jag äger intet mer,

men sången, ack, om kärleken

jag i en dikt dig ger.

 Bidan.

Frukta ej de mörka dagar,

då naturen ömsom gråter,

ömsom stormar, mörk och kulen.

Vet ! I jordens underbara

dolda verkstad, fulld av tusen

hemligheter, danas stilla

under väntans tider våren.

Mark skall grönska, fjällen blomma

som en lustgård, björka bära

skira slöjor, vävda av den

av den hand som tänder stjärneljusen.

I det ögonblick,då tecknet,

vilken Skapelsen förbidar,

gives, uppstår frigjord våren.

Ännu fär du full av oro,

du min enda , smärtsamt kära,

bidan, ängslan, tårfyllda klagan,

men måhända förbereder

sällsam kraft, av gudar nedlagd

i ditt hjärta, vårens under.

O, då skola dina ögon

glittra klarare än björkens

gröna lövverk och ditt väsen

blomma fagrare än fjället.--

Kanske skola dina armar

sträckas mot mig till ett famntag? 

Trogen.

Jag är trogen emot dig i mitt hjärta,

du som inte mera är till

och som gått mot tysdtnaden och mörkret,

vilken ingen av oss vill.

Det är sant - jag kysser andra läppar,

men jag minnes ångerfull

dina kyssar, dina heta händer,

vilka långsamt bli till mull.

Min barndoms stad.

Det är inte för din myckna lärdom

som jag har dig kär, min barndoms stad,

icke heller för din dolda fägring,

vilken varje vår blir uppenbar,

du bäddar skönt din helgedom

i en snövit krans av äppelblom.

O, jag älskar dessa gamla gator,

bodar, torg för grönsaker och fisk.

Stenarna jag skulle kunna smeka,

kyrkobänken, sliten handelsdisk.

Därför att i denna staden bor,

ljuft och heligt, minnet av min mor.

Hon har vandrat dessa slitna gator

bort ntill nödens barn med rågad korg,

gått till templet i en påskdags glädje

och i långfredagens bittra sorg.

Hennes mjuka purpurläppa kysst

nattvardskalken, brinnande och tyst.

Sakta har jag gått vid solnedgången

i min barndoms stad i gullne ljus

på en vallfärd till det gamla torget,

där en gång sig rest min faders hus.

När det   timliga förflyktat har

dröjer det som oförgängligt var.

Vargens öga.

Jag revs av vargen varje natt.

För alla sår jag fick

blev jag besatt

av vargens blick.

Stod inte ut: då sköt jag

mot ögat på detta djur.

Nästa natt och dag

fans ingen varg i bur

Den hade lämnat mig

och ingen skräck blev kvar.

Men andra känslor dog med dig

som tyst och borta var.

Jag hatade mitt skott

- det hjälpte föga -

ville sona detta brott

och på nytt se vargens öga.

Jag följde vargen i dess spår.

Ensam, längtande och vred

dit vargen går

så är jag med.