Stöd mig ej, låt mig falla.

Paradiset jag såg.

Ensamt jag bland er alla

vet, hur ljuvligt det låg,

Salighet, salighet brann

skönt som en krans på mitt änne,

blev den krona jag vann.

Den, som har burit henne

men ej bär henne mer,

låter sitt sår förinna,

gitter ej spinna,

arbetssystrar bland  er.

Känn hur mitt huvudkläde

än från de lyckligas fält

örternas lukt försprider

liksom vid midsommartider

ännu i herdens tält

skördeflickornas kläder

dofta av mejande grönskan.

Sällaste bädd för min önskan

reddes på bårens brädde.

Systrar, en bön till eder!

Kvällens tryckande vind

sveder min tinning och kind.

Skynda att portarna låsa !

Trängtan jag alltid förnam.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...