Dagen tar av.

Året mulnar, vipan flyr,

igelkotten söker ide.

Grönskans sköna äventyr

kvistar av i tide.

Döden träder blad och blomst

som en livvakt tätt i spåren

men hans värv är återkomst,

han är stadd hos våren.

Finns en vår jag ännu vill ?

Den jag nu i dröm och vaka

ständigt återvänder till

får jag ej tillbaka.

Kom då milda, majestät,

plundra till min egen frooma

snart den lustgård som du lät

brinna, törsta, blomma.

 Plösligt.

Jag kom i solbrända backen

där smultronen glödde kring skon

och huggormen reste på nacken

och väste som i sifon.

Bland terpentinvarma tallar

och rödsprängda lingonrös

hörde jag den som kallar,

stannade jag och frös.

Så länge majdag varar.

Flott sveper kring skuldrorna plöjningen

sin scal med palmetter av starar.

Strömolnen kapar förtöjningen,

seglar med lösa skot.

Solsken och blåst över höjningen

så länge en majdag varar

tågar och byter fot.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...