Direktlänk till inlägg 2 december 2008

Den sista sången av Dan Andersson.

Av Ilbo Olsbo - 2 december 2008 09:44


Släck dina stjärnors sken

du höga urskogsnatt,

och mörkna, unga ljung

inunder mörka granar !

God natt, mitt vandrarliv,

var tyst mitt galna skratt,

och flygen långsamt bort,

min ungdoms svarta svanar !


God natt, du höga hem,

farväl mitt barndomsland !

Ditt dunkel går i rött,

som blod blir morgonljuset !

Min själ är sjuk och tom,

min själ är ond och led-

nu låt mig sova tungt

på daggsbegjutna gruset !


Lång var min längtans kväll,

min själ var evig eld -

som brann likt döda träd,

i junivindar varma.-

Sjung, skog, min svala sång -

tills drömmaren är död -

och kring hans hårda bädd

låt morgonstormen larma.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ilbo Olsbo - 21 april 2009 15:15

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

Av Ilbo Olsbo - 15 april 2009 08:19

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

Av Ilbo Olsbo - 10 april 2009 12:44

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 15:14

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 08:56

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...

Ovido - Quiz & Flashcards