Direktlänk till inlägg 26 november 2007

Dagens dikter hämiade ur Anders Österlings diktsamling.

Av Ilbo Olsbo - 26 november 2007 09:02


Trasten i Hemmesdynge,


När jag kom till hemmesdynge

sjöng en trast på kyrkogården

i kastanjens krona.


Varje gång jag återvände

mötte mig på samma ställe

samma gyllne toner.


Kanske har min farfar hört den,

när som barn han satt på bänken

i kastanjens skugga ?


Hör ! Som en odödlig ande

sjunnger den om evig sommar

över slättbyns gravar.



Slutblommar.


Sommaren, redan förbi,

har tänt som skön paradox

ett sista fyrverkeri

av gullris och purpurflox.


Det slocknar i soldränkt svall

med tystnade humlor och bin,

när mörkrets tidiga fall

drar ner sin svarta gardin.


Och årstiden stupar brant,

med Jupiters planet

står som en krondiadant

och strålar av evighet.


Just när rosen berömmes -


Just när rosen berömmes,

måste den vissna snart.

Allt som är kärt på jorden

har en så flyktig art.

Det förgängligas vemod

följer oss, oskiljbart.-

Muser, I tröstrika,

styrk vår själ att se klart !




 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ilbo Olsbo - 21 april 2009 15:15

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

Av Ilbo Olsbo - 15 april 2009 08:19

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

Av Ilbo Olsbo - 10 april 2009 12:44

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 15:14

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 08:56

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...

Ovido - Quiz & Flashcards