Du liv, vad du ändå är ensamt armt

mot den dröm vi drömde om dig !

Och dock har vi älskande ärligt och varmt

sått rosor vid villande stig.

Sått rosor, sått med vår bästa vän,

att vattnas av dalarnas dagg -

men gingo en höstdag den vägen igen

och blödde av nässlor och tagg.

Du liv, vad du ändå är ensamt och långt,

när du växer i skuggat ljus !

När knopparna torka och hava det trångt

bland kullar av sollöst grus.

Du sjunger oss sånger att sorg är kort,

låtsar trösta när sol går ner -

men hav dina visor buller bort,

jag orkar ej höra dem mer !

Här somnar en man från sitt eget ve,

här slutar ett djur sin strid -

du liv, det var allt vad du hade att ge

och detta är dödens frid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...