Direktlänk till inlägg 4 december 2008

Ur Bo Bergmans diktsamling,Gamla Gudar.

Av Ilbo Olsbo - 4 december 2008 09:08

Det ringer någonstans 


Det ringer någonstans,

och skymningen faller på.

bredvid en kulle står

två män med var sin krans.


Jag frågar männen vem

som jordas här i dag.

Hon svarar en av dem.

den andre svarar jag.


Mänskligheten.


Du levde länge på din gloria

från ett förfalskat himmelskt adelsbrev.

Nu vet du att du kommit nerifrån,

djupt nerifrån,

och att det mesta Klios griffel skrev

är kriminalhistoria.


Hoppet.


Den storm, som fick skepp att förlisa

och nödrop att dö i natt,

har blivit en gryningsvisa,en barnlek, ett lätt tafatt.

Nyss kom en solglimt och sände

mig bud att det är dag.

Blott gryningens trötta slag

berätta om vad som hände. 


Skonerten Hoppet slogs sönder

i natt vid en olycksstrand.

Det är bättre, som bönder,

ha sitt hopp på land.

Man trampa i sina fåror

och bärgar vad stranden gav

av bräckta master och åror

från äventyrens hav.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ilbo Olsbo - 21 april 2009 15:15

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

Av Ilbo Olsbo - 15 april 2009 08:19

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

Av Ilbo Olsbo - 10 april 2009 12:44

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 15:14

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 08:56

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...

Ovido - Quiz & Flashcards