Dikten är hämtad ur " Mannen och kvinnan "

Då veknande kvinnanoch trängde

sig tätt intill mannen och lade

sin arm om hans skuldra och hängde

sig fast vid hans hals och sade:

" Jag gitter ej banna och klandra,

jag gitter ej se hur du gråter,

vi måste förlåta varandra,

när icke vår Herra förlåter!

Vi äro fördömda att synda

och träta och aldrig sämjas,

vi äro som hund och hynda

så låt oss synda och vämjas,

så låt oss samfällt lida

och sörja vårt livs elände

och hata och träta och strida

och älska till världens ände "

Så en dikt av Pär Lagerkvist. " med samma ämne men med andra ögon."

Saliga väntan

på dig som skall komma,

när i din själ

den kärleken kan blomma

som med sin eld förtärer mig.

Saliga väntan

på dig, på dig.

Himmlen vidgas,

på jorden är stilla.

Djupt i min själ

är det stilla, stilla.

Bara den eld som förtär mig

stiger ur djupet att söka dig.

Och du skall komma,

de heta bränder

bliva till blommor

i dina händer,

till en ovansklig vår hos mig,

då du skall viska:

- Jag älskar dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...