Dikten är hämtad ur " Mannen och kvinnan "

Då veknande kvinnanoch trängde

sig tätt intill mannen och lade

sin arm om hans skuldra och hängde

sig fast vid hans hals och sade:

" Jag gitter ej banna och klandra,

jag gitter ej se hur du gråter,

vi måste förlåta varandra,

när icke vår Herra förlåter!

Vi äro fördömda att synda

och träta och aldrig sämjas,

vi äro som hund och hynda

så låt oss synda och vämjas,

så låt oss samfällt lida

och sörja vårt livs elände

och hata och träta och strida

och älska till världens ände "

Så en dikt av Pär Lagerkvist. " med samma ämne men med andra ögon."

Saliga väntan

på dig som skall komma,

när i din själ

den kärleken kan blomma

som med sin eld förtärer mig.

Saliga väntan

på dig, på dig.

Himmlen vidgas,

på jorden är stilla.

Djupt i min själ

är det stilla, stilla.

Bara den eld som förtär mig

stiger ur djupet att söka dig.

Och du skall komma,

de heta bränder

bliva till blommor

i dina händer,

till en ovansklig vår hos mig,

då du skall viska:

- Jag älskar dig.