Arbetarten:

Du rike, som tvingar den fattige fram

i armod och hunger och fasor.

Du borde beklädas, med hån och med skam,

i den fattiges luggslitna trasor.

Och vara som han, en träl några år,

då finge du se hur skönt han mår.

Uppå jorden  !

--------------           .            ------------------

Sist skall dock vinterns isberg

med vårens floda flyt,

en gång skall dalen dimman

mot solskensdagar byta

när nattens frost har flytt.

Och sjunga skall var lärka

med sommarglöd i sången:

se, gammal tid är gången,

se, allt är vordet nytt !

------------          .          ------------

Om alla blad och blommor

voro ställda i en ring

omkring lilla vännen

som en gång varit min,

se, då skulle jag dem vattna

med mina tårar många`

som runnit utppå kinden

för dig så mången gång.

-----------          .           ----------------

Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg,

tunga huvud sej böja som i bön.

Bort ur ödemarkens nöd bärs en drömmare som död,

över äng som under daggen lyser grön.