Hemligt möte.

Ensamhet vad du är tyst och varsam.

Ur dina gömmen träder inga vittnen fram.

Du gömmer under dina vita vingar,

all ängslan, bitterhet och hemlig skam.

Dig frågar ingen vad dagen kände

och natten ej av gränser vet.

I dina dunkla djup där tiger dagens sanning

och lögn blir vit i tidlös ensamhet.

O, dölj mig där, du milda Moder,

till hemligt möte, skild från skuld och brott.

Låt mig få blomma ut i salig frihet,

vara mig själv i både ont och gott.

På dina tysta berg, i dina stilla kamrar,

jag livets fest begår i hemlig ro.

När sen jag träder ut,i narrens kåpa,

då när min trötta själ en hemlig tro.

Jag har något att säga------

Jag har något jag vill säga,

men saknar väl rätta ord.

Det bränner där inne i själen,

där jag sitter vid skrävlarens bord.

Jag tummar förlägen min mössa,

längtar resa mig upp och gå, -

vandra ensam, med mina tankar,

till någon stilla vrå,

djupt inne i ensliga skogen,

där den ännu står orörd och rak,

där Linneán kryper bland mossan

under himmlens buktiga tak. -

Där vill jag stilla tänka

på det stora, att leva en dag. -

Blott tänka, - ödmjukt tänka,

hela Guds eviga dag.