Direktlänk till inlägg 11 november 2008

En ungdomlig visa av Dan Andersson

Av Ilbo Olsbo - 11 november 2008 08:20


Vi är bara fattiga pojkar och flickor

som dansar i solen och badar i snön.

Dä vi som skrattar så västervind stannar

och dansa en hambo på sjön.


På vägen går pälsklädda gubbar och gummor

och nicka i vinden och hälsa på oss.

Vi simma i drivor och tumla i klunga

och hoppa och rasa och slåss.


När solen går röd bakom Älgbergets granar

och snön går i blåaste blått,

då gygga vi borgar av storstugans stolar

och sova i sovande slott.


Med segel av siden vi seglar till månen

och lägga i land vid den silverne ön.

Vi skratta som förr och vi rasa och hurra,

och hälsa till gubben från jorden och snö.


Då bo vi i städer med blodröda vallar,

och titta på jorden från pärlblåa torn,

och då skall vi slå på bleckkastruller,

och då skall vi blåsa i horn.


 
 
BoNi

BoNi

11 november 2008 08:58

Dikter är livets desert. I synnerhet Dan Anderssons.

http://www.boni.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ilbo Olsbo - 21 april 2009 15:15

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

Av Ilbo Olsbo - 15 april 2009 08:19

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

Av Ilbo Olsbo - 10 april 2009 12:44

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 15:14

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 08:56

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...

Ovido - Quiz & Flashcards