Åska.

Jag hörde hur ljungelden samlade hop

till strid i det väldiga valv

och såg hur all rymden blev till blick,

ett flammande öga som skalv,

som skalv över jorden, där människobarn

hade tvättat varandra i blod

och bland slättens ruiner och vallmo

det snyftande: mäniskan är god!

Jag såg hur åskans ögonbryn

begrundande drogs till hot,

och en glimt av Guds öga föll ned bakom

som ett sprakande, glödhett klot.

Är du släkt med guden som lär oss

slå städer och byar i brand,

du som samlar och kastar all himmlens ljus

som en sten ur din väldiga hand?

Har du kommit likt Herren till Mames att se,

vad rykten om Sodom sport,

och om Gomorra så illa som sagts

emot dina barn man gjort?