En välsignad gåva.

Har du varit någon gång i den stora ensamhetens hus

och förnummit något av den stora änglans vingesus ?

Säkert har du längtat obeskrivligt då

efter barnaröster i hemmets varma vrå,

ty barn är en välsignad gåva.

Det händer ofta i mitt i storstadens oro och larm,

att man känner sig gränslöst ensam och arm,

och dystra tankar duggar ganska tätt,

men de kan stykas bort av en barnahand lekande lätt.

Det är som en lisa  och en tröst i jäktande hets

att få vara som barn mitt i barnens krets,

att få dela deras glädje och trösta deras sorg

och slippa långsamt tyna bort i sin ensamhets

tråkiga borg.

Barn är en välsignad gåva.