Kom lyssna på stormen som rytande talar,

på berg som i ödslighet ensamma stå!

Högt rullar hans rop över natthöljda dalar,

högt visorna klinga och marcherna gå!

Han går som en svartmålad brigg genom natten,

bland klippor och rev över stenströdd mark.

Vart går han? Jag vet ej - en gud står vid ratten,

allsmäktig, befallande, stjärnströdd och stark.

Han seglar väl kanske till soluppgångstiden,

han lägger väl till för att vila en gång.

Det styr väl i hamnen när all natten är liden,

det finns väl en strand fastän vägen är lång.