Vart ord av dig är likt ett frö.

Det borrar djupt sin rot.

Jag vaknar av en hemlig värk

och finner ingen bot.

Då tär mig som en bitter tröst

var rörelse du gjort.

Vart tonfall och vart ögonkast

blir nära, klart och stort.

Min dag är grå av mig och mitt,

som grumla din gestalt.

Men spegelklar är nattens värld,

där du är allt, allt.