Fick ettjulkort från en vän i Malmö, kortet hade strofer av våra

mest folkkära poeter och författare, skall här gen ett smakprov

av denna bukett.

Den först är en dikt av Karin Boye.Ur " Visst gör det ont"

Då, när det är värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädens knoppar.

då när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden-

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

    som skapar världen. 

 Nästa är av Dan Andersson. Ur " Gunnar Vägman"

Det var skämtsamma låter från logen

och visor han själv hade smitt -

han var gammal som bygden och skogen,

och hans hår var glesnat och vitt.

 Nästa blir Längtan till Alltidhult, av Harry Martinson.

I önskedrömmen kan det stundom hända

att allt tas om från drömda perspektiv.

Vi förs av minnets ström att återvända

mot drömda utsiktspunkter i vårt liv.

Då väljer jag med hela hjärtat fullt

en ås bland dungarna kring Alltidhult.

I drömmen ser jag vårens bokar lysa

med spåda lövverk nedom Boafall,

när vägen går till Alltidhult om våren

och skogen ter sig somen ljusblond hall.

med solens spel på genomlysta sväv

av friska löv, som bildar vårens väv.

För skygg att låta hela hjärtat tala

om det, som ligger närmast till för dikt.

gör människan orden vanliga och svala,

så snart hon närmar sig sin djupa bikt.

Men långt i fjärran blev mitt hjärta fullt

av längtan varje vår till Alltidhult.

Så minns man våren, som blev född att svinna

mot sommarmognad på väg till höst.

I soluppgången ser jag ljuset rinna

i barndomslätta floder ifrån öst.

Bland skogens lövverk bryts dess blonda ström.

I Alltidhult har livet själv sin dröm.

Jag kan nämna att i Alltidhult var Harry Martinson inakoderad som

fattigjon åren 1913 -14. Detta har han skildrat i sin självbiografi Nässlorna

Blomma, där kallar han gården i Alltidhult för Tollene gård. Alltidhults skola

där Harry gick är nu byggnadsminnesförklarad och besöks varje år av ett

stort antal turister, du kan se skolan och få lit informatio på

 www.alltidhult.com 

Rikedom.

Din rikedom finns i ditt hjärta

där den väller fram

i din innersta vilja

i livets eviga skapande normer

i din livsmöjlighet att drömma, att leva.

Gemenskap är ansvar.

Hur skulle du kunna missunna andra

du som äger så mycket ?

I hoppets tecken.

I hoppens tecken går solen ner.

Sen kommer natten. då ingen ser,

att ljuset lyser och änglar ler,

men morgon randas ännu en gång

med livets röster och sällsam sång.

Att söka.

Så mycket vet jag

att det kan vara svårt

att finna den man söker,

somliga går att finna,

somliga inte -

inte det som är till

för att sporra sökandet.

Bedöva inte tankens skärpa och möjlighet -

Jag söker sökandet.

Dröj en stund.

Vill du dröja här en stund ?

Du är trött min kära.

Vill du luta mot mitt bröst,

luta dig helt nära.

Tyst är dagens larn och bråk,

ängslans tankar borta.

Njut nu fullt av lugn och ro

några stunder korta !

Hög är rymnden, hög och ljus,

så ditt eget sinne.

Allt du giver öm och god

allt du har i minne.

Jag vill hjälpa dig, min vän,

hjälpa dig att bära.

Vill du dröja här en stund,

luta dig helt nära ?

Jag mötte en syster i natten,

hennes ögon blänkte som gråt.

Genom smutsen, skränet och skratten

mot gryningen följdes vi åt.

Det var väl en dröm allenast,

en dikt som strök mig förbi-

Jag glömde den nästan genast,

minns bara dess melodi.

      ...............--................

 Lyft ögonbrynens parasoll

att ljuset skiner in.

Knyt handen till en boll

och lägg den mjukt i min.

Har aldrig någon förut sett

två unga stå så nära ?

Ett ögonblickspoträtt

av det som evigt är.

Brådska.

Ett ärende hit och ett ärende dit

- tiderna är ju så bråda. -

Hon som du längtar komma på visit

- synd det var om er båda !

Knackar på - en gång eller två,

mot dörren la hon sitt öra.

Ingen var hemma. - Då måste hon gå.

Vad hade hon annat att göra ?