Sök ej ensamheten.

Sök ej ensamheten alltför mycket,

när den blåa våren lägger snaror.

På ditt sjuka hjärta lura faror.

Sök ej ensamheten alltför mycket. 

Går du bort till skogen bland de tysta,

skymningsmättade och djupa snåren,

längta dina läppar att bli kyssta,

sök ej ensamhetens tröst om våren !

Dina kinder längta att bli smekta

av de händer, vilka gåvo- togo,

och de minnas lekar, fordom lekta

av de älskare somt ömt bedrogo.

Sök ej ensamheten alltför mycket,

när den blåa våren lägger snaror.

På ditt sjuka hjärta lura faror.

Sök ej ensamheten alltför mycket.

Jag fruktar tvenne ting.

Jag fruktar tvenne ting:

den blanka månens ring,

som lysande på nattblå fästet hägrar,

och blommande jasmin,

vars doft likt hetsigt vin

sig med den milda sommarvinden mänger.

För månen räddar mig en rullgardin.

Till skydd mot dig, jasmin.

jag kammarfönstret stänger.

Ack månen döda kärleksminnen väcker.

Jasminen svunnen älskogs malört räcker.