Min kärlek föddes i lustfylld vår,

på stränder av lekfullt dansande vatten,

och vildhonung drack jag i ungdomens år

på ängar våta av dagg i natten.

Min kärlek föddes vid Paiso älv,

där laxarna hoppar och gäddorna jaga.

Där var det en visa som sjöng sig själv,

en vildes rus och en spelmans saga.

Den sjöd i mitt blod varje svallande vår,

pånyttfödd att locka och vinna.

den sjöng där all världens vinrus går

och jord och himlar brinna.

Men aldrig mer älskar jag så

som i rosornas år, som vid Paisos vatten,

Min kärlek är gammal och börja bli grå,

och hittar ej vildhonung mera i natten.

 --------------------------------------------

Vad allt kan väl hända oss bägge i natt ?

Oss, törstiga, hungrande själar !

Under tumlande rus och små virriga skratt

kan vår kärlek oss göra till trälar.

Jag önskar jag vore som vintern kall,

kunde andas med  frost som natten,

men jag vet att om kärlek jag tigga skall,

som en sjukling tigger om vatten.

Ty du kunde bli mor, mim kära,

för ett rus som kommer och går, -

Det är synd om kinder så skära

skulle blekna redan i år.