Sök ej ensamheten.

Sök ej ensamheten alltför mycket,

när den blåa våren lägger snaror.

På ditt sjuka hjärta lura faror.

Sök ej ensamheten alltför mycket. 

Går du bort till skogen bland de tysta,

skymningsmättade och djupa snåren,

längta dina läppar att bli kyssta,

sök ej ensamhetens tröst om våren !

Dina kinder längta att bli smekta

av de händer, vilka gåvo- togo,

och de minnas lekar, fordom lekta

av de älskare somt ömt bedrogo.

Sök ej ensamheten alltför mycket,

när den blåa våren lägger snaror.

På ditt sjuka hjärta lura faror.

Sök ej ensamheten alltför mycket.

Jag fruktar tvenne ting.

Jag fruktar tvenne ting:

den blanka månens ring,

som lysande på nattblå fästet hägrar,

och blommande jasmin,

vars doft likt hetsigt vin

sig med den milda sommarvinden mänger.

För månen räddar mig en rullgardin.

Till skydd mot dig, jasmin.

jag kammarfönstret stänger.

Ack månen döda kärleksminnen väcker.

Jasminen svunnen älskogs malört räcker.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...