Jag satt på min ödsliga vind en kväll och beskådade ängarnas höst,

och läste och tänkte på Jonson som i fjol fick ro för sitt bröst.

Har han fått hydda att bo i, i de blånande rymdernas damm ?

Eller går han runt täkten och spökar och vågar sig inte fram ?

Då lyste det till som stjärnor, det vände ett blad i min bok,

det ljusnade kring i min skumma vind,och jag tänkte det var på tok:

nu har gamla Johanna somnat och elden kommet lös -

och fast det var fråga om hetta så tycktes mäj jag frös.

Det var i den skummaste natten, det var mellan ett och tolv-

Det röede i mina papper och det tassade kring mitt golv.

Och en vinande ånga blåstepå hundraårs åsarnas damm

och si, ur den vaggande ångan klev Jonatan Jonson fram.

Och jag sade: "Det glädern en yngling att du tagit däj ända hit,

det är som en helg på min fattiga vind att skåda sån visit,

och om du inte ändrat vanor så tag ett glas med en gammal kamrat,

för gammla Johanna har lagt säj, och det blir klent med mat,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...