Två ting äro nära. 

Två ting äro nära men nå ej varann,

jag betalar för ett och åt det andra är jag träl:

det bröd som tystar min gosses gråt

och den hunger som äter min egen själ.

Jag har mött min huldra.

Jag har mött min huldra i öknen en gång-

och jag skall minnas dess röst tills jag dör,

och eländigt jag nynnar min stammande sång

i all skapelsens gränslösa kör.

Nu mörknar min väg.

Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort,

mitt hjärta är trött, min säd har jag sått.

Som en tiggare står jag, o Gud, vid din port,

och blodrosor växa på stigen jag gått.

En gång i min ungdom.

En gång i min ungdom då älskade jag

och lekte och log mot den soliga dag,

men tidigt kom frosten med snö åt mitt bröst,

och underligt fort var det höst.

    Hej bröder nu skratten ert ystraste skratt,

    och sjungen och dansen ty snart är det natt.

    Tyst mellan oss gångar en allvarets man,

    den nickande benrangelsman.

Bekransad med rosor, begjuten med vin,

hör knäppande vristen så benig och fin,

de fattigas vän uti hemlighet,

som ej av förgängelse vet.

   Hans panna är glänsande, snövit och stor

   och långt in i ögonen kärleken bor,

   Han dansar oss in i den jordbyggda sal,

   som inte har sånger o tal.

Hemlös.

I natt har jag vandrat från Hedsunda by,

där jag fåfängt bönföll om hägn,

mina glappande skor äro tunga som bly

av träkstänk och midnattsregn.

Jag kom från tjuvarnas gråstensborg,

där min skugga var min kamrat.

Där var år av grubbel och månaders sorg

och nätter svarta av hat.

Ty jag älskade strid med sten och kniv,

och log åt jämmer och sår-

och till sist tog jag min kvinnars liv,

och satt fången i långa år.

Och vid Knesnas tjärn, nedom Hävamo brant

jag ville ur livet fly,

när den drivande månen guld föll grant

över strändernas gungande dy.

Men innom mig är något som inte vill dö,

och som hatar att leva ändå-

det är bittert att kvävas i kvällsvart sjö,

och bitter att levande gå,

Och känna hur eländet suger en ner,

tills man andas med bara hat-

fast solen lyser - fast sommaren ler-

det är bittert, bittert, kamrat.