En sommarsöndag länge sen

när drängen skulle vattna

de grå ardennerdjuren

han satte sig mot stammen

av hagens höga lind.

Då kom det plösligt till hans grind

en häst med vita vingar.

Och drängen viste vad det var

att det var slut på livets dar.

Han tog sig hårt om hjärtat

och allt blev evig söndag

där under björk och lind.

Han lade tungt sin ena kind

mot gröna sommarmarken.

I vinden slog en grind.

Ur Barndomslandskap  ( Passad av Harry Martinson )

Åren skymma bort varandra

men ibland när skuggan brister

öppnas minnets vida tavlor

från vår drömtids hed på Lister.

Där på smala hedlandsstigar

kantade av ljung och viden

såg vi månen väldig mogna

som en astrakan åt tiden.

Ännu hade ej vårt hjärta

nått förhädelse och vreden.

Vi var barn, vår själ stod öppen

som en kojas dröm mot heden.