Direktlänk till inlägg 15 oktober 2007

Ur Cikada av Harry Martinson.

Av Ilbo Olsbo - 15 oktober 2007 08:26


En sommarsöndag länge sen

när drängen skulle vattna

de grå ardennerdjuren

han satte sig mot stammen

av hagens höga lind.

Då kom det plösligt till hans grind

en häst med vita vingar.


Och drängen viste vad det var

att det var slut på livets dar.

Han tog sig hårt om hjärtat

och allt blev evig söndag

där under björk och lind.

Han lade tungt sin ena kind

mot gröna sommarmarken.

I vinden slog en grind.



Ur Barndomslandskap  ( Passad av Harry Martinson )


Åren skymma bort varandra

men ibland när skuggan brister

öppnas minnets vida tavlor

från vår drömtids hed på Lister.


Där på smala hedlandsstigar

kantade av ljung och viden

såg vi månen väldig mogna

som en astrakan åt tiden.


Ännu hade ej vårt hjärta

nått förhädelse och vreden.

Vi var barn, vår själ stod öppen

som en kojas dröm mot heden.





 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ilbo Olsbo - 21 april 2009 15:15

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

Av Ilbo Olsbo - 15 april 2009 08:19

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

Av Ilbo Olsbo - 10 april 2009 12:44

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 15:14

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 08:56

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...

Ovido - Quiz & Flashcards