Direktlänk till inlägg 24 juli 2008

Min barndoms stad av Magda Bergqvist von Mirbach

Av Ilbo Olsbo - 24 juli 2008 13:02


Min barndoms stad.


Det är inte för din myckna lärdom

som jag har dig kär, min barndoms stad,

icke heller för din dolda fägring,

vilken varje vår blir uppenbar,

du bäddar skönt din helgedom

i en snövit krans av äppelblom.


O, jag älskar dessa gamla gator,

bodar, torg för grönsaker och fisk.

Stenarna jag skulle kunna smeka,

kyrkobänken, sliten handelsdisk.

Därför att i denna staden bor,

ljuft och heligt, minnet av min mor.


Hon har vandrat dessa slitna gator

bort ntill nödens barn med rågad korg,

gått till templet i en påskdags glädje

och i långfredagens bittra sorg.

Hennes mjuka purpurläppa kysst

nattvardskalken, brinnande och tyst.


Sakta har jag gått vid solnedgången

i min barndoms stad i gullne ljus

på en vallfärd till det gamla torget,

där en gång sig rest min faders hus.

När det   timliga förflyktat har

dröjer det som oförgängligt var.


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ilbo Olsbo - 21 april 2009 15:15

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

Av Ilbo Olsbo - 15 april 2009 08:19

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

Av Ilbo Olsbo - 10 april 2009 12:44

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 15:14

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 08:56

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...

Ovido - Quiz & Flashcards