Vargens öga.

Jag revs av vargen varje natt.

För alla sår jag fick

blev jag besatt

av vargens blick.

Stod inte ut: då sköt jag

mot ögat på detta djur.

Nästa natt och dag

fans ingen varg i bur

Den hade lämnat mig

och ingen skräck blev kvar.

Men andra känslor dog med dig

som tyst och borta var.

Jag hatade mitt skott

- det hjälpte föga -

ville sona detta brott

och på nytt se vargens öga.

Jag följde vargen i dess spår.

Ensam, längtande och vred

dit vargen går

så är jag med.