Till Boye

Jag ville möta livets makter vapenlös

och brann av kölden min

när vintern kom och allting frös.

Visst kan jag känna lockelsen att släppa in

en varg käft mot min hud

Jag blottar strupen, den är din.

Dock blir jag tveksam när jag möts av bud:

Vapenlös får folk i stål

att fjättra livet åt den mörkas gud

Ty njuta renhets skam är mer än världen tål

Så kan det gå,  även den av Per Ahlmark.

Så kan det gå.

Slänger bort det bästa

som jag har

Det är skräpet kvar

Förnekar vad jag känt

i många år

Pulsen finns i mina sår

Det jag lärt och gjort så länge

rinner ut

Allt tar slut.