En man förtalte från ett fjärran land:

Två fötter av en jättestod jag såg

i öknen stå. Bredvid, halvt dolt i sand,

ett väldigt söndersplittrat huvud låg,

och röjde ännu hur skulptörens hand

i pannan bistra veck och munnens hån

bevarat lidelsen som flödat tung

ur hjärtats kammrar, som den flytt ifrån.

På socklen läses alltjämt dessa ord:

"Mitt namn är Ozymabndias,kungars kung.

Se här mitt verk, ni furstar på vår jord."

Av allt fans endast dessa spillror kvar.

Åt vilket håll man såg, i syd och nord

låg öknensanden ändlös tom och bar