Har du tänkt på hur tiderna skrida

under skyar och stjärnor och sol ?

Medan slagna miljonerna bida

sin dommsstund vid domarens stol.

Har du märkt hur all världen stupar

i sin upplösnings stinkande grav,

hur av dunkel omsluten var skräckfylld själ

sin kropp åt förtärandet gav?

Skall lastad av synder och röda brott

ej vår jord med myror tumla en gång

hel och hållen i helvetet ner ?

Och nya planeter med lättare luft

genom rymden susa sin färdvägs sång ?

Å, vräk dig i blod, den tid du kan,

gamla syndiga jord, en stund du har.

Försvinn nedåt avgrunden, Tellus fort.

Det finns millioner planeter kvar. 

 Fången. av Dan Andersson.

Tre trappsteg leder till solens port,

tre trappsteg av fuktig sten.-

jag får vandra dem en gång när bot jag gjort -

genom dörren av järn skall jag blek gå ut

och gråta i solens sken.

I min källarhåla jag talat med Gud -

han var hög och hård,

han gav oss vreda och stränga bud,

men bländar med glansen av klädernas fåll

i nöden och brottens gård.

Tre trappsteg av synder har jag längesen gått,

tre trappsteg av bot äro mer -

jag skall vandra dem sakta år efter år,

och en gång skall jag bada mitt grånade hår

i en sol som aldrig går ner.