I dag stod jag länge vid en kyrkogårdsmur

och undrade stillsamt: när blir det min tur?

Jag såd de som grät och de som höll tal

om livets möda och himlens sal...

En dag skall jag också ligga där stel

och vila ut för egen del.

Om någon vill följa mig, kom som du går

i vardagslag och om det står

en enkel blomma vid vägens kant

så bryt den varligt, men lika sant

jag tror,att jag skulle tycka om

om du alldeles tomhänt kom.

Du får gärna sjunga en glad melodi

och läsa en dikt - med mening i ...

Res ej någon sten - den tynger så,

jag tror nog jag kan sova ändå.

Men leker barnen på min kulles krön

då tror jag mödan bli mycket skön.