Direktlänk till inlägg 9 augusti 2008

Till smärtan och några till av Dan Andersson

Av Ilbo Olsbo - 9 augusti 2008 16:10


Till smärtan


Jag vet ej om fullare fröjd står att nå

än när läpparna skälver av gråt,

om vi någonsin leva så gränslöst som då,

när pannan av ångerst är våt.

Och ingen kom så hel och ren

till lyckans vardagssal,

som den som var med mig själv alen

en natt i skakande kval.


Epilog.


God natt - god sömn jag önskar er,

ni alla vandringsmän.

Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer

om aldrig vi träffas igen.

Jag har sagt något litet och fattigt av det

som brunnit hos mig och så snart brinner ner,

men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -

god natt - god sömn åt er.



Nu mörknar min väg.


Nu mörknar min väg och mitt dagsver är gjort,

mitt hjärta är trött, min säd har jag sått.

Som en tiggare står jag, o Gud vid din port,

och blodrosor växa på stigen jag gått.



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ilbo Olsbo - 21 april 2009 15:15

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

Av Ilbo Olsbo - 15 april 2009 08:19

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

Av Ilbo Olsbo - 10 april 2009 12:44

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 15:14

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

Av Ilbo Olsbo - 26 mars 2009 08:56

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...

Ovido - Quiz & Flashcards