En dikt skriven av Harry Martinson, den passar så bra nu när sommaren

tar sina sista andetag, bortsopad av höststormar och regn.

När sommaren är sliten nog

döljer den inte längre sina nötningsställen.

Dess blad och hakar

lossnar och tar avsked.

Träden börjar sinsemellan viska

i begynnande lövfall.

Den utarbetade humlan

släpper plösligt sitt tag

faller utnött

med genomskinlig krithud

ner ur höstens stormhatt.