Direktlänk till inlägg 18 september 2007
En dikt skriven av Harry Martinson, den passar så bra nu när sommaren
tar sina sista andetag, bortsopad av höststormar och regn.
När sommaren är sliten nog
döljer den inte längre sina nötningsställen.
Dess blad och hakar
lossnar och tar avsked.
Träden börjar sinsemellan viska
i begynnande lövfall.
Den utarbetade humlan
släpper plösligt sitt tag
faller utnött
med genomskinlig krithud
ner ur höstens stormhatt.
Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...
vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...
Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna. Nu kan jag ingenting ...
Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol. Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...
Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden. Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
|||
10 |
11 | 12 | 13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|