I pansar.

Jag skräms av er

Av era reädda ögon

när ni beordrar räta led

med klanglösa röster

Och ni blir åtlydda.

Jag sörjer er

för ni värms mer av solen

än av barnets hand

Ni fruktar sången

över bergen i den blågrå skymningen

Världens sorg

stutsar på era läppar

Och den glädje som sakall möta

leendet i hennes ögon

har ni prövat och förkastat

Men ni hittar i lagarna

Jag dras till er

Ordning och reda

Myndiga tonfall

och er befallande trygghet

som är min lockelse

Jag bekämpar era motståndare

Även när kretiken är sann

( det är den ofta )

också om ni är fördärvade

( det är ni nästan alltid )

så försvarar jag er

hetsigt, oroligt

för att övertyga mig själv

Ty jag är en av er