Det ringer någonstans 

Det ringer någonstans,

och skymningen faller på.

bredvid en kulle står

två män med var sin krans.

Jag frågar männen vem

som jordas här i dag.

Hon svarar en av dem.

den andre svarar jag.

Mänskligheten.

Du levde länge på din gloria

från ett förfalskat himmelskt adelsbrev.

Nu vet du att du kommit nerifrån,

djupt nerifrån,

och att det mesta Klios griffel skrev

är kriminalhistoria.

Hoppet.

Den storm, som fick skepp att förlisa

och nödrop att dö i natt,

har blivit en gryningsvisa,en barnlek, ett lätt tafatt.

Nyss kom en solglimt och sände

mig bud att det är dag.

Blott gryningens trötta slag

berätta om vad som hände. 

Skonerten Hoppet slogs sönder

i natt vid en olycksstrand.

Det är bättre, som bönder,

ha sitt hopp på land.

Man trampa i sina fåror

och bärgar vad stranden gav

av bräckta master och åror

från äventyrens hav.