I Alltidhultsskola gick Harry Martinson åren 1913 -14 han var då nio år gammal, övergiven av sin mor, ensam och bortlämnad till de som ville

ha minst betalt för hans uppehälle. Harry Martinson är den elev som har

gjort denna skola till ett literärt utflyktsmål, Harry Martinson delade

Nobelpriset i litteratur med Eyvin Johnsson år 1974.

Att denna Harry aldrig glömde bort sin tid i Alltidhult kan vi förstå i hans

dikt han skrev 1947 " Längtan till Alltidhult "

I önskedrömmen kan det stundom hända,

att allt tas om, från drömda perspektiv.

Vi förs av minnets ström och återvända

mot drömda utsiktspunkter i vårt liv.

Då väljer jag med hela hjärtat fullt

en ås bland dungarna kring Alltidhult.

I drömmen ser jag vårens boka lysa

med späda lövverk nedom Boafall,

när vägen går till Alltidhult om våren

och skogen ter sig som en ljusblond hall

med solens spel på genomlysta sväv

av friska löv, som bildar vårens väv.

För skygg att låta hela hjärtat tala

om det som ligger närmast till för dikt,

gjör människan orden vanliga och svala.

så snart hon närmar sig sin djupa bikt.

Men långt ur fjärran blev mitt hjärta fullt

av längtan varje vår till Alltidhult.

Så minns man våren, som blev född att svinna

mot sommarmognad på väg till höst.

I soluppgången ser jar ljuset rinna

i barndomslätta floder i från öst.

Bland skogens lövverk bryts dess blonda ström.

I Alltidhult har livet själv sin dröm.

 Alltidhultsskola är byggnadsminneförklarad, skolan byggdes 1844 och

var folkskola för bygdens barn fram till 1944.

Denna vackra natur, med sjöarna, dungarna och lindarna som doppar

sitt lövverk i åns, stundom forsande, för att nästa del av ån rinna sakta,

detta vatten som smeker näckrosornas blommor i väntande på nästa fors. Kom till oss i Alltidhult och dela denna tystnad, denna vila för kropp o själ