I Alltidhultsskola gick Harry Martinson åren 1913 -14 han var då nio år gammal, övergiven av sin mor, ensam och bortlämnad till de som ville

ha minst betalt för hans uppehälle. Harry Martinson är den elev som har

gjort denna skola till ett literärt utflyktsmål, Harry Martinson delade

Nobelpriset i litteratur med Eyvin Johnsson år 1974.

Att denna Harry aldrig glömde bort sin tid i Alltidhult kan vi förstå i hans

dikt han skrev 1947 " Längtan till Alltidhult "

I önskedrömmen kan det stundom hända,

att allt tas om, från drömda perspektiv.

Vi förs av minnets ström och återvända

mot drömda utsiktspunkter i vårt liv.

Då väljer jag med hela hjärtat fullt

en ås bland dungarna kring Alltidhult.

I drömmen ser jag vårens boka lysa

med späda lövverk nedom Boafall,

när vägen går till Alltidhult om våren

och skogen ter sig som en ljusblond hall

med solens spel på genomlysta sväv

av friska löv, som bildar vårens väv.

För skygg att låta hela hjärtat tala

om det som ligger närmast till för dikt,

gjör människan orden vanliga och svala.

så snart hon närmar sig sin djupa bikt.

Men långt ur fjärran blev mitt hjärta fullt

av längtan varje vår till Alltidhult.

Så minns man våren, som blev född att svinna

mot sommarmognad på väg till höst.

I soluppgången ser jar ljuset rinna

i barndomslätta floder i från öst.

Bland skogens lövverk bryts dess blonda ström.

I Alltidhult har livet själv sin dröm.

 Alltidhultsskola är byggnadsminneförklarad, skolan byggdes 1844 och

var folkskola för bygdens barn fram till 1944.

Denna vackra natur, med sjöarna, dungarna och lindarna som doppar

sitt lövverk i åns, stundom forsande, för att nästa del av ån rinna sakta,

detta vatten som smeker näckrosornas blommor i väntande på nästa fors. Kom till oss i Alltidhult och dela denna tystnad, denna vila för kropp o själ

 

Nilla

26 september 2008 21:52

Hej

Trevlig blogg Du har. Alltidhult med omnejd är några av de vackraste platser jag vet!!

Nilla

http://www.blankatorpet.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...