I dag onsdag är första gången som allmänheten har tillgång att se Bengt

Nordengergs väggmålningar i Hemmingsmålagården, gården ägdes  vid tiden då väggmålningarna utfördes av Jöns Bengtsson. I mitten av 1800 talet blev det mode i städerna att smycka väggarna med målningar, i takt med att gårdarna blev större ville inte folket i dessa vara sämre än i städern, därför

förekommer väggmålningar på många större gårdar.

    Bengt Nordengerg föddes i ett fattigt båtsmanshem i Kompaskulla, slutade som professor i Dysseldorf. Han började som målarlärling, blev

dekoratör, utförde väggmålningar. Efter konstakademien kom han tillbaka

hit till Jämshög där han lämnat många väggmålningar efter sig. Han återgav

helg och söken bland allmogen, dessa har stort kulturhistoriskt värde.

   Bengt Nordengerg verkade i både Frankrike och Italien, men hans egentlliga hemort blev Dysseldorf, hit till sin hembygd återkom han ofta,

hans målningar kan vi se i ett antal kyrkor- bl a i Kyrkhult.

Denna visningen som är i kväll är den första av tre guidade visningar.

Välkommna !  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Dan Andertsson vän och tillgivna under många år var Rebecka, hon föddes vid Silverforsen i Ronneby den 17 maj 1879. Där växte hon upp i en stor syskonskara och under knappa förhållanden, men hon uppskattade den Blekinska naturen runt Silverforsen. ...

vägen till Stillhetens ö är smal men leder till blomdoft och fågelsång   vägen till Stillhgetens ö är lång men kantas av vågor och näckrosblad   Stillhetens ö förblir ett paradis fyllt utav vinden ock klockans sång. ...

  Vore jag Våren, skulle jag löva dig, binda en krans kring din älskade panna. Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig, bjudande drömmarnas ljuvliga manna. Vore jag Tiden, skulle jag röva dig bort på min vagn och låta dig stanna.   Nu kan jag ingenting ...

  Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol.   Jag kan minnas den resliga finnen, och hans blick under buskiga bryn, när han drog sina fagraste minnen från sin un...

  Jag sjunger min visa slätt aldrig för dem, som leva med ro intill döden, jag sjunger som den,vilken ej haft ett hem på jorden, en sovplats i nöden.   Ej mera jag biktar allt skräp jag har gjort eller tigger om vänners välmening, helt ensam,o Gud, j...