Vore jag Våren, skulle jag löva dig,

binda en krans kring din älskade panna.

Vore jag Sömnen, skulle jag söva dig,

bjudande drömmarnas ljuvliga manna.

Vore jag Tiden, skulle jag röva dig

bort på min vagn och låta dig stanna.

Nu kan jag ingenting annat än bedröva dig.

Malört blott Livet mig ger ur sin kanna.