Juninatt,

Himmlens ljus har dröjt sig kvar,

själva natten lyser klar.

Dansa rådjur, dofta hö!

Jorden är en blomsterö.

Jag är ingen. Blott en vän

som vid midnatt strövar än.

För att följa daggens spår

har jag lämnat mina år.

Nattviolens andetag

når mig; alltså lever jag.

Blott en slöja, blott ett snitt

skiljer tingens liv från mitt.

Som en fjärran barndomssång

uppstår vid min tysta gång

allt som förr mitt hjärta glatt:

djur och växter och juninatt.